söndag 28 december 2014

Otroligt!


Sverige är inte längre en parlamentarisk demokrati. Jag hade inte kunnat drömma om att jag skulle få uppleva något sådant. Den regering vi nu har övertar parlamentets roll. Riksdagens ledamöter skall enligt avtal rösta så att regeringen vinner majoritet. Det har Alliansen och Socialdemokraterna gemensamt beslutat och beslutet stöds naturligtvis av Vänsterpartiet.

Blir Alliansen större än Socialdemokraterna/Miljöpartiet i nästa val, så är det de som får diktatorisk makt och det är väl nu det de siktar mot? Riksdagens majoritet är alltså utslagen och det är adjöss med demokratin i Sverige.

Den 13 december i inlägget Där valet går in, går intellektet ut skrev jag:

Samtidigt talar rikspolitiker om att ändra bestämmelserna för regeringsbildning, så att de öppnar för sådan regim. Det vore väl om något ett stort steg bort från demokrati? Där självklart i alla lägen en riksdagsmajoritet skall krävas för riksdagsbeslut. Allt annat är så dumt att man inte vill tro det som sant.

Vi har just genomlidit en valperiod med Alliansen som regerande minoritet. Det var inte särskilt lyckat och kanske blev sedan valresultatet vad det blev just därför? Att sedan Stefan Löfven och ett par av hans ministrar snabbt gjorde allt fel och direkt visade att de inte var regeringsfähiga är en annan sak.

Den icke regeringsfähiga minoritetsregeringen skall alltså nu diktatoriskt styra landet i tre och ett halvt år. Det tycker både Socialdemokraterna/Miljöpartiet och Alliansen är något bra. Vad lämnar de då åt oss som är för parlamentarisk demokrati att rösta på i nästa val? Blankt eller Sverigedemokraterna?

Några kända demokrater har protesterat offentligt. Det måtte väl bli fler!

Cv för politiker?


För en tid sedan försökte jag ta reda på litet om etablerade politikers eventuella kompetens. Det gav inte särskilt mycket. Jag sökte t.ex. på Stefan Löfven och Söderhamns kommunalråd Sven-Erik Lindestam. Tvåårigt yrkesgymnasium säger ju inte särskilt mycket, egentligen ingenting, inte heller Umeå Universitet respektive Uppsala Universitet.

Vill de kanske säga att de varit inskrivna där, eller att de gått någon tredagarskurs, kanske rent av veckokurs i universitetets regi, lokaler, eller vad? Att kommunalrådet saknar viss bildning har jag tidigare åskådliggjort i ett par inlägg i min blogg. Exempelvis där han gång på gång barnsligt och oförtjänt beskyller andra för avsiktlig lögn, uttalar ordet ”ungefär” som man kan vänta sig av ett barn eller använder ordet handling som om det betyder köpa något i affär.

En man tog för några dagar sedan i Söderhamns-Kuriren upp frågan om hur vi som väljare skall kunna veta vem vi röstar på i val? Han krävde cv för politiker och andra insändare har stöttat kravet. Givetvis har ingen politiker svarat och om vi går till politikerna i Söderhamns kommunfullmäktige, så är nog cv-na i det närmaste blanka papper.

Jag har ett uttryck för kommunpolitiker, som sitter kvar på en post valperiod efter valperiod för att bara rösta enligt instruktion från partiets gruppledare, alternativt enligt önskemål/instruktion från tjänsteman i kommunförvaltningen. Det är stenrumpa. De kan nämligen sitta kvar på en stol hur länge som helst. Jag mötte några sådana under mina två decennier i kommunfullmäktige och tre perioder i kommunstyrelse liksom i ett antal nämnder.

Ett cv är inte bara betyg, det kan också vara uppgifter om vad man uträttat. Många av mänsklighetens stora söner och döttrar har saknat skolbetyg av någon betydelse. En del av dem har rentav misslyckats i skolor, men lyckats i livet. En hel del autodidakter känner vi till.

Adolf Hitler nådde maktens högsta tinnar, men var autodidakt och mycket beläst, faktiskt. Han charmade eller skrämde andra statschefer som han ville. Winston Churchill hade dåliga betyg i sina skolor, men nådde den politiska toppen och nobelpriset i litteratur.

Många framstående människor är kända som autodidakter: Abraham Lincoln, George Bernhard Shaw, Bill Gates, Vilhelm Moberg, Moa Martinson liksom många andra författare. Den efter mer än hundra år fortfarande kände humoristiska publicisten med pseudonymen Falstaff Fakir betecknade sig skalkaktigt som Autodidaktiæ Doktor.

Ett grundkrav väljarna bör kunna ställa är att yrke eller titel och ålder alltid anges på valsedlarna. Vid årets val fick jag närmast ett intryck av att partierna skäms över sina kandidater. Kandidaternas cv skulle kunna få mycket bättre plats i det omfattande valmaterial som distribueras till väljarna.

Hur illa ställt det kan vara illustreras väl i mitt inlägg Söderhamnspolitiker nedan. Det är emellertid uppenbart att alla politiska partier har stora problem med att kunna presentera lämpliga kandidater, så att ett krav om cv lär komma att röna motstånd från allt politiskt håll.

Cv för kandidat till politiskt uppdrag bör redogöra för kandidatens utbildning, nuvarande sysselsättning, arbetslivserfarenhet, eventuell föreningsmedverkan och tidigare politiska uppdrag.

Det är inte för mycket begärt!

tisdag 23 december 2014

God Jul
och
Gott Nytt År
önskar jag Er alla!

lördag 20 december 2014

Söderhamnspolitiker


Söderhamn är på några sätt en fin liten stad, särskilt sommartid. Skälen till att vi flyttade till Söderhamn för tio år sedan var goda, men kommunen blev en stor besvikelse för mig och min hustru. Vi flyttade från Sveriges äldrevänligaste kommun till Söderhamn, där skandalerna i äldreboenden då och då duggar i pressen och det tydligen inte är lätt för gamlingar att få hjälp i hemmet.

I måndags samlades stadens fullmäktige för att välja sina ”politiska förtroendemän”. Förberedelsearbetet var klart, alla visste hur det skulle gå. Centern och det lilla Sveriges Pensionärers Intresseparti, SPI Välfärden, med två mandat i fullmäktige, hade kommit överens om valsamverkan.

På så sätt kunde de i valförrättningen ses som ett parti, det näst, största och båda två inhösta några  styrelse- och nämndmandat att fördela sinsemellan. SPI skulle på så sätt få ett mandat i kommunstyrelsen och ett i omsorgsnämnden. Mandat som SPI Välfärden skulle ha gått miste om utan samverkan med C och blivit helt utan styrelse- och nämndposter.

Ordföranden i SPI-föreningen nominerades till posten i kommunstyrelsen och en kvinna till den i omsorgsnämnden. Båda saknade helt erfarenhet av styrelse- och nämndarbete.

Strax därefter fick ordföranden information om att en kvinna, kandidat till posten i omsorgsnämnden, hade gått omkring bland valstugorna i stadens centrum och talat illa om SPI. Hon skulle minsann inte rösta på SPI och lämnade enligt uppgift negativa omdömen om SPI:s ordförande.

Vad gör den lokala partiföreningen i ett sådant läge? Ja, man talade med ”damen”. Damen, som inte visste något om politiskt arbete och tydligen inte om politik över huvud taget? Tydligen lovade hon bot och bättring, för hon nominerades till kommunfullmäktige och som ersättare i omsorgsnämnden.

Det här är ett bra exempel, om än extremt, på partiernas stora svårigheter att hitta lämpliga kandidater till de kommunalpolitiska uppdragen. Jag blev förskräckt då jag för någon månad sedan lyssnade lite på radiosändningen av förra fullmäktigemötet. Ändå är det ingen överraskning för mig att kvalitén hos många kommunpolitiker i Söderhamn är utomordentligt låg.

Partierna har under lång tid stadigt tappat medlemmar, men överlever med hjälp av partistöd. Redan på 90-talet hade partierna i Sverige minskat med 100 000-tals medlemmar, en minskning som sedan fortsatt.

För socialdemokraterna liknade det plötslig katastrof, då kollektivanslutningarna till S av LO-förbunds och klubbars medlemmar slopades 1987 och S i ett slag förlorade många tusen partimedlemmar. Det var emellertid till stor del medlemmar som inte var intresserade av att bli kommunpolitiker.

De kvarvarande beskrevs av Hans-Eric Andersson, en av flera socialdemokratiska politiker som jag högaktar som kunnig, rättfram och förutseende sanningssägare. Han hade varit både kommunalråd I (KSO), riksdagsman och VD i framtidsinriktat kommunalt bolag.

Hans-Eric intervjuades av Björn Jerkert för hans bok Den maktlösa politiken som utkom 1994. Hans-Eric säger där: ” Väljarna skulle chockas om de hörde de okunniga interna diskussionerna på partimöten. Allt färre vill bli politiker och de som blir det är allt mindre representativa för invånarna. Partierna är mycket svaga. Dessutom är det tjänstemännen som bestämmer. Det finns två slags politiker. De som inser det och de som ännu inte upptäckt det.”

Han menade att politikern som lekman inte kan styra utbildade jurister, ekonomer, ingenjörer, arkitekter. De får lov att lita på sina tjänstemän i förvaltningarna som ju förser dem både med fakta och de argument tjänstemännen finner lämpliga. Sådant är uppenbarligen fortfarande läget i Söderhamn.

De politiskt makthavande socialdemokraterna genomför dock tydligen en del egna idéer. Sålunda är t.ex. kommunalrådets arvode väldigt frikostigt och högst bland kommunerna i Hälsingland. Samtliga nämndordförande är socialdemokrater med väl tilltagna arvoden i denna fattiga kommun med eftersatt äldreomsorg. Kvalifikation är tydligen ett ord med speciell betydelse bland ”styrande” politiker i Söderhamn.

Så vid måndagens fullmäktigemöte skulle valen till nämnder och styrelser ske, och då händer det! Plötsligt säger sig den nämnda kvinnan representera SD och inte SPI Välfärden. Att väljarna nyss röstat på henne och inte på SPI är knappast troligt, men hon kan fullt lagligt sitta kvar på sitt mandat i fullmäktige i fyra år och alltså grovt lura väljarna, sådan är lagen.

Som skäl till sitt agerande anger hon att hon behandlats illa i SPI, men att hon behandlats väl och medkännande av ordföranden i SD:s Söderhamnsförening som också bjudit hem henne på middag. Fullmäktigesammanträdet blev kaosartat, med ett antal ajourneringar för att klara ut den nya situationen där nu SD blivit näst störst vid omröstningen i fullmäktige, med fler nämnd- och styrelsemandat att tillgodoräkna sig och ordföranden i SPI fick inte sin post i kommunstyrelsen, den gick till SD.

Rövarhistoria? Ja det skulle man kunna tro, men detta hände i Söderhamn och politikerföraktet fick sig säkert en rejäl skjuts.

tisdag 16 december 2014

Kommentar till kommentar

Jag blir säkert långrandig när jag svarar på 3:dje kommentaren till mitt inlägg 5/12 Om klantiga politiker från Umepojk i Mason, Ohio. Därför får det i stället bli ett nytt inlägg.

1    ”SD-representanternas avskyvärda uttalande ligger i nutiden eller nära”, skriver han.
      Jag kan faktiskt inte påminna mig något sådant uttalande från SD. Avskyvärd är ett väldigt starkt ord. Kanske avses något ilsket och ytterst olämpligt yttrande som en sverigedemokrat fällt, trakasserad på hemväg från krogen? Det är vad jag kan påminna mig.

      Just idag läser jag att Björn Söder i intervju deklarerat som sin uppfattning, att samer, tornedalingar och judar som inte är helt assimilerade inte är svenskar. Däremot kan de vara svenska medborgare. Sådant resulterar naturligtvis i arga kommentarer främst från de berörda och är utomordentligt dumt.

2 ”Jag är ingen anhängare av V, men kan du visa på när en nuvarande representant för V uttalat stöd för de avskyvärdheter som begåtts i kommunismens namn,” följer sedan?
   Nikita Chrusjtjov förbjöd redan på sin tid Vänsterpartiet att fortsätta personkulten och avslöjade en hel del av kommunismens brott mot mänskligheten. Vänsterpartiet finansierade sin verksamhet med medel från Moskva ända fram till 1990. Men kunde inte, och kan naturligtvis fortfarande inte, uttala sådant stöd. Jag förstår kanske inte frågan? Den ideologi de strävar mot är, vad jag vet, fortfarande kommunism. 1990, efter kommunismens sammanbrott i Sovjetunionen, kunde de bara inte behålla sitt gamla namn, ”Vänsterpartiet kommunisterna”.

3 ”Att stödet för SD ökar är inget argument för dem”, skriver han så.
   Nej, naturligtvis inte, men framgången blir antagligen till god hjälp i kommande val, då väljarna konstaterat att de starkt ökat sin andel röster, medan övriga partier minskat eller står stilla. För rådvilla väljare med många partier att välja emellan kan sådant visa sig betydelsefullt.

4 ”Hur många röstade på nazisterna när Hitler kom till makten”, är den sista frågan?
   Ett riktigt kort svar är: En majoritet.
   Rikskansler blev han den 30 januari 1933, efter misslyckade försök att ena socialdemokrater och konservativa i en koalition (Jämför med läget i Sverige idag.), valdes Hitler till rikskansler.

   Den 5 mars samma år hölls extraval till riksdagen. Nationalsocialisterna (Nazisterna, NSDAP) fick 288 mandat. Koalitionspartnern, tysknationalisterna fick 52 mandat. Därmed fick de absolut majoritet med 340 av tot. 647 mandat och Hitlers ställning som regeringschef blev ohotad.

   Den 23 mars 1933 genomdrevs den s.k. Fullmaktslagen, som gav Hitler diktatorisk makt. För att genomdriva lagen krävdes 432 röster och dessa fick Hitler genom sin ytterligt skickliga retorik

   Vill man veta allt om detta skall man förslagsvis läsa Hitler en biografi av Joachim Fest. Först publicerad 1973, på svenska 1974 och i nyutgåva på svenska 2008 drygt 900 sidor. Där kan det politiska skeendet tiden kring 1931-1933, då Hitler avancerade som värst, studeras nästan dag för dag. Men jag har en känsla av att Umepojk inte är intresserad av historia.

lördag 13 december 2014

Där valet går in, går intellektet ut


Den rubriken har en liten blänkare från Sanna Rayman i SvD 8/12. Den styrker mig i den uppfattning jag deklarerat i mitt föregående inlägg här och frågeställningen är: Har Sverigedemokraterna en fascistisk inställning till samhället? Svaret blir att någon sådan redovisar de inte

Det gör bara de andra partierna som envist använder ordet Sverigedemokrater som allmänt nedsättande begrepp, såsom ”skitstövlar” eller ”dynghögar”. Hur tänker vi då på olika håll och kanter, kanske så här?

Samhället gynnas av mångfald, så det är alldeles utmärkt om vi tar hit riktigt många flyktingar från Nordafrika och Mellanöstern. Det är därifrån de i huvudsak kommer. En del av dem flyr från fattigdom och därför att de hört att svenskarna tar emot dem väl. Att livet i Sverige är bekvämt och det ryktet går.

Det kan vara kallt och en hel del snö på vintern, men snön skottar svenskarna undan, man får bra med kläder och man kan ju hålla sig inomhus. Småningom får man en lägenhet att bo i. En som har alla finesser, som kylskåp, disk- och tvättmaskin, badrum och TV.

Mångfald blir det också i flyktingströmmen. Mormor, morfar, farmor och farfar vill också komma med. De har aldrig gått i någon skola och nu får de studera svenska för invandrare. Man hör vilda historier om lärare i SFI som inte behärskar svenska språket. Men rätt inställning är att det är just historier och sådant som berättas av Sverigedemokrater.

Å andra sidan: Ett av mina barnbarn är gift med en engelsk dam. Barnbarnet rättade allt sådant som läraren i SFI skrivit på svenska för att hans hustru inte skulle lära sig rena felaktigheter. Mitt barnbarn ansåg att läraren inte behärskade det språk han skulle undervisa i. Det visar inte att alla SFI-lärare lär ut felaktig svenska, men ryktet går.

Fredrik Reinfeldt flög kors och tvärs över Sverige då han var statsminister. Han ville lyssna på folk, höra hur de hade det. Då såg han från planet ett land med stora fina skogar och öppna fält, där det fanns hur mycket utrymme som helst för flyktingar och sade: ”Öppna era hjärtan för flyktingarna”.

Men Fredrik, känd för att lyssna och tänka, hade nog inte tänkt färdigt. Skogarna och fälten fanns i de över lag fattiga Norrlandskommunerna. Kommuner som säger sig inte ha resurser att följa rikets lagar och bestämmelser utfärdade av socialstyrelsen. Där som exempel gamla senila människor låses in tillsammans på nätterna, att gå omkring i sina blöjor och känna på låsta dörrar, i något som bara kan jämföras med en mardröm.

Orsaken till detta sakernas tillstånd är alltså penningbrist, men den kan, åtminstone till stor del, vanligen härledas från att kommunen satsat stora och små summor på sådant en kommun inte bör befatta sig med. Ofta korkade affärer initierade av både tjänstemän/-kvinnor och politiker, som tror sig begåvade med affärssinne eller politiskt ”rättänk”.

Kommuner där det ena företaget efter det andra lagts och läggs ned. Där skolor, sjukhus, banker, affärer och mackar försvinner, där bara ett litet fåtal av färdigutbildade ungdomar kan hitta ett jobb, där tror Fredrik Reinfeldt att flyktingar har en framtid.

Flyktingar, som i andra delar av landet, trots ungdom, oftast väntar 7 – 8 år innan de har ett jobb. Äldre flyktingar kan aldrig vänta sig något sådant. Men husrum, mat, kläder, sjukvård och utbildning skall de självklart få och det skall efter ett par år budgeteras av kommunen.

Får de sedan efter åratal som flykting inte uppehållstillstånd, så utspelas fruktansvärda tragedier. Det senaste exemplet jag läst om i tidningarna, rör en åttaårig flicka, född i Sverige, som bara behärskar svenska språket och nu skall utvisas. Hennes klasskamrater har ordnat en namninsamling med begäran om att hon skall få stanna i Sverige. Jag skulle utan tvekan ha skrivit på listan om jag fått möjligheten!

Nyss meddelade SVT att man frågat kommunpolitiker vad de anser om svensk flyktingpolitik? 52 % av M:s politiker som svarat, anser att den måste begränsas. Samtidigt beräknas att Sverige i år kommer att ta emot 90 000 flyktingar och nästa år 80 000, eller kanske tvärt om, minnet sviker. Hur som helst blir det en våldsam belastning för lilla Sverige.

Kanske blir hjälpen inte heller optimal då den ges på det sätt som sker. Miljontals flyktingar lever under fruktansvärda förhållanden i flyktinglägren i Turkiet, Irak, Jordanien och Libanon. I tältstäder och ibland helt utan tak över huvudet. I lervälling utan sanitära anordningar, ibland utan mat och vatten. Tältstäder med 70 000 – 100 000 människor, unga och gamla.

Kan Sverigedemokraterna ha rätt, när de menar att hjälpen skulle bättre behövas i dessa flyktingläger?  Definitivt skulle fler flyktingar kunna hjälpas med livets nödtorft. USA hjälper till att bekämpa Islamiska Staten, roten till det onda, med flyg. Vad gör egentligen EU?

Säger man att Sverige har svårigheter med migrationen och integrationen, så är man Sverigedemokrat. Ändå finns det kommunalråd, även socialdemokratiska, som säger att Migrationsverket inte fördelar flyktingbördan rättvist mellan kommunerna och att just deras kommun inte kan ta emot fler.

Men det verkar Migrationsverket inte bry sig om. För en del människor som disponerar lokaler har det blivit fin affär att hyra ut dem till Migrationsverket. För en tid sedan såg jag i tidningen att Migrationsverket här i Söderhamn skulle hyra ett helt hotell för en större grupp flyktingar. Det blir väl fin affär med ständigt full beläggning?

Vi tar emot fler flyktingar än något annat EU-land. De andra nordiska länderna tar emot bara ett fåtal flyktingar, men där har också Sverigedemokraternas partimotsvarigheter varit accepterade i regeringsställning (Danmark). Där tycker man att Sverige behandlar SD underligt.

Sverige har idag åtta partier i Riksdagen, med risk för att det nionde, FI, kan ramla in i nästa kommande val. Tittar man i landsortspressens insändarspalter, så ser man att människorna är helt förvirrade. Många har inte en aning om hur de bör rösta.

Andra har fastnat för ett parti någon gång och är helt oemottagliga för argument som går emot det partiet eller är för andra partiers åsikter. Man hittar insändaralster som är helt otroliga, neurotiska, felaktiga och vad du vill. Många har inte en aning om hur de bör rösta, men röstar ändå, därför att de hört att det är en plikt.

Uppenbart fel blir det då etablerade rikspolitiker, som Stefan Löfven, Margareta Andersson och andra påstår att SD är nynazister och fascister. För det första verkar de inte kunna skilja på fascism och nazism. De har en del gemensamt, en stark stat under en stark ledare t.ex.

Ideologin fascism är inte rasistisk, men tubbades i Italien till sådant samarbete med tyskarna under kriget precis som Vichyregimen i Frankrike under marskalk Pétain och på andra håll. De spanska fascisterna visade inte heller några särskilda tecken på rasism. I det demokratiska USA var däremot vid den tiden rasismen nära nog allmän bland vita och är det kanske än idag i några sydstater.

Sverigedemokraternas primärmaterial finns på nätet, men har uppenbarligen inte studerats av de flesta tyckare. Där finns partiprogram, handlingsplaner, valmanifest, ”Vår politik från A – Ö”, tidningen SD-kurren o.s.v. Vill man verkligen veta bör man ju ha tittat igenom detta. Det är kanske sådant som Löfven och Andersson vill förhindra genom att ständigt använda Sverigedemokrat i betydelsen skitstövel.

Genom att använda begreppen nyfascist och nynazist på detta felaktiga sätt hoppas väl Löfven, Andersson och andra hindra att den okunnige röstar på SD. Jag tror att de lyckas i en del fall. Med åtta partier i Riksdagen och ett flertal som inte är där, har många svenskar egentligen ingen aning om hur de bör rösta. Det råder kaos i skallen hos en betydande mängd människor.

Rasism är ett pyttelitet problem i Sverige, men finns på sina håll. I invandrartäta städer som Malmö finns en viss aversion mot en del invandrare på grund av deras seder och bruk. De tar också självklart resurser från vår välfärd och när det tappet blir stort ser folk anledning att klaga.

Det är inte helt ovanligt att socialnämnder i Sverige skär i verksamheten, så att man inte följer Sveriges lag och inte ger medborgarna den service de skall ha. Allt för att hålla sig inom en otillräckligt tilltagen kommunal budgetram.

En helt annan sak.
Det finns en miljöpartist jag motvilligt länge har hyst en viss beundran för, nämligen Peter Eriksson. I onsdags hade han en fin artikel i SvD Brännpunkt med rubriken Minoritetsstyre är odemokratiskt.

Samtidigt talar rikspolitiker om att ändra bestämmelserna för regeringsbildning, så att de öppnar för sådan regim. Det vore väl om något ett stort steg bort från demokrati? Där självklart i alla lägen en riksdagsmajoritet skall krävas för riksdagsbeslut. Allt annat är så dumt att man inte vill tro det som sant.

Vi har just genomlidit en valperiod med Alliansen som regerande minoritet. Det var inte särskilt lyckat och kanske blev sedan valresultatet vad det blev just därför? Att sedan Stefan Löfven och ett par av hans ministrar snabbt gjorde allt fel och direkt visade att de inte var regeringsfähiga är en annan sak.

Stefan Löfven har inte sträckt ut någon hand till Alliansen, vilket han själv påstått. Däremot har han räckt ut en hand till C och Fp. En hand de inte ville ta i med tång. Fattar inte Löfven att han måste tala med Alliansen om han inte vill tala med SD? Man kan undra vad Löfven ämnar göra om valresultatet blir detsamma? Rätt?

fredag 5 december 2014

Om klantiga politiker


Miljöpartiets utrikespolitiske talesperson, Valter Mutt, tycker att man skall skicka regeringsplanet att hämta Snowden till Sverige. I Aftonbladet förklarar han att förslaget är till fullo förankrat i Miljöpartiet. Det är nog så, men förankrandet verkar ha varit något som skulle ha hållits hemligt.

Det bemöttes i Agenda av Gustav Fridolin, som sa att man skall komma ihåg att asylärenden skall avgöras i domstol, att det Snowden gjorde är förbjudet i USA och skulle vara förbjudet även i Sverige. Valter Mutt skulle väl ha varit finansminister om MP hade fått tillsätta den posten. Gustav Fridolin är väl också rädd om sin statsrådsstatus och ministerlön.
                           
Hur som helst måste Miljöpartiet ut ur regeringen, något Stefan Löfven och socialdemokraterna inte fattat. Inom parentes är det halvhemliga samarbetet med kommunisterna, eller Vänsterpartiet som de kallar sig, inte alls populärt i populasen. Vänstern har inte blivit populärare sedan ledningen från Sovjet föll bort för 25 år sedan.

Så har vi då ”den sensationella” regeringskrisen. Jag förstår inte alls vad som är sensationellt? Jag har allt sedan regeringsbildandet väntat mig något i den här stilen. Miljöpartiet är ju helt omöjliga i en svensk regering och till det en regeringsbudget, som är starkt påverkad av inte bara Miljöpartiet, utan en där också kommunisterna lämnat tydliga avtryck.

Slopandet av lagen om fritt vårdval har jag tidigare skrivit om, det är en väldigt tydlig vänstergir. Vidare har regeringen försökt att stoppa förbifart Stockholm, vilket kommer att kosta oss hundratals miljoner och kraftigt fördröjer byggnationen.

Andra löften från valrörelsen som sviks för att tillmötesgå miljöpartisterna är Bromma flygplats, kärnkraften, friskole-, energi- och pensionsuppgörelsen. Vi lär också bli utan inrikesflyg till och från Stockholm, men det kan ju ge en fördel för någon landsortsplats vid företagsetablering. Den vane förhandlaren kunde inte hindra att miljöpartiet tog hela handen.

I Skavlans sista program för säsongen, som sänds nu i kväll lär Stefan Löfven dyka upp och säga sig vara motarbetad! Det programmet får jag inte missa. Kanske tycker han att alla riksdagens ledamöter har en skyldighet att släppa igenom en miljöpartistisk vänsterbudget, sedan man accepterat honom som regeringsbildare. Inget kan vara mer felaktigt. Åtar man sig regeringsbildandet, så är den första skyldigheten att man sett till att kunna få igenom sin budget i riksdagen.

Parlamentarism och demokrati bygger på att regeringens politik, varje regeringsförslag, måste ha riksdagens stöd. I fallet regeringen Löfven alltså av antingen SD eller Alliansen och så bildar Löfven regering med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet (kommunisterna). Gröngölingarna kan vi lämna därhän, men några förslag som lutar alltför mycket åt vänster lär inte med godkännande kunna passera riksdagen.

I snart sagt varje framträdande har Löfven talat om sin utsträckta hand. Det gör alla löneförhandlare, när det krisar sig i avtalsrörelsen. Men den här gången hade han Miljöpartiet och Vänsterpartiet i den framsträckta handen och den handen ville varken Alliansen eller SD ta. Det borde Löfven ha haft klart för sig.

Nu står allt Löfvens hopp till extravalet den 22 mars, men svenskarna har börjat tycka att man behandlar Sverigedemokraterna orättvist och odemokratiskt. Allt fler svenskar tycker också att Sverige drar ett alltför stort och kanske framförallt orättvist lass av flyktingar. Att det är så att hjälpen ges till fler om den oftare riktas till flyktinglägren i väntan på att de skall kunna återvända.

Nu är det så att Sverige tar emot orimligt fler flyktingar än övriga EU-länder. Våra nordiska grannar Norge, Danmark och Finland tar emot avsevärt färre. I dessa länder behandlas dessutom partimotsvarigheterna till SD som övriga partier och de tycker att vi bär oss konstigt åt.

SD har sina rötter i nazismen säger man, men de rötterna är sedan länge uppryckta anser allt fler och SD har flera gånger fler väljare än alla partier utom S och M. Skall vi ha demokrati eller ej, frågar sig nu väldigt många svenskar?

tisdag 2 december 2014

Hälsingtuna socken, personlig efterlysning.


För mer än en månad sedan hade jag e-postkontakt med dig. Jag lade inte ditt namn på minnet, du höll på att skriva något om Hälsingtuna socken och var intresserad av ostindiekaptenen C. G. Lehman, en av mina förfäder.
Tyvärr försvann dina mail ur min dator. Jag antar att jag någon gång bar mig klantigt åt. Jag hade inte heller registrerat din adress. Därför har jag inte kunnat svara på ditt senaste brev. Jag ber om ursäkt.
Kanske kan kontakten återupprättas om du råkar titta i min blogg?
Med vänlig hälsning