Novembermöte 2012 i Söderhamns KF

Kommunfullmäktigemötena här skiljer sig inte från de i andra underutvecklade kommuner i landet. Så t.ex. skall tydligen alla motioner från Sverigedemokraterna (SD) avslås av övriga partier, även om de är bra. På så sätt kan bra beslut fördröjas i KF under 2 – 3 år, efter vilken tid majoriteten kan ta upp saken igen.

Låt mig också inledningsvis säga att Söderhamn på flera sätt är en charmig liten kommun under dagtid. Man har ett litet men mycket sevärt flygmuseum på F 15:s gamla flottiljområde. Dit hittar man via skyltar då man svänger av från E 4. Svänger av gör man vid Viggenplanet intill E 4. Museet har skapats och drivs av f.d. anställda vid F 15. Kommunens politiker skulle aldrig kunna komma på en så lysande idé.

Det är märkligt egentligen men Söderhamnarna är generellt mycket vänliga, pratsamma och hjälpsamma, i varje fall under dagtid. I lokaltidningen, Kuriren, kan man ändå se att misshandel ute på staden är ganska vanligt kvälls- och nattetid, ofta i närheten av någon av stadens krogar. Åldringar vågar sig inte ut på staden sedan det blivit mörkt.

Jag minns en del av min fars s.k. Hälsingehistorier eller Delsbohistorier. Han växte upp på gården Nordenholm norr om Hudiksvall i slutet av 1800-talet. T.ex. den om när fjärdingsmannen i Delsbo tilldelats det då nya och respektingivande vapnet batong och med den försökte häva ett större slagsmål, varvid någon ropade: ”Vem f-n är det som slåss med korv?”

Stadens politiker är däremot (enligt min uppfattning är det bäst att tillägga) generellt sett okunniga, rent av korkade, ja t.o.m. otrevliga. Det är klart att några undantag finns, exempel ges nedan. Är de oense mellan partierna, så utnämner man varandra, eller medborgare som klagar, omedelbart till lögnare. Det har jag beskrivit i blogginlägg nyligen. Kanske blir definitionen av begrepp som lögn och lögnare alltför komplicerad för vissa damer och herrar.

Sommartid är staden fin med en enastående blomsterprakt i flera parker, men det är nog inte så känt som att staden lär ligga där ett flygplan syns intill E 4 när man bilar förbi. Flygplanet, en Viggen är ett minnesmärke över den 1998 nedlagda flottiljen F 15. En för staden och landet tragisk nedläggning som gjort att staden stadigt sedan dess ”vissnar”, liksom en blomma som inte vattnas.

Varför, frågar jag och många med mig? Jag för min del sneglar här på stadens politiker och den majoritet som länge styrt såväl staden som landstinget. I t.ex. Östersund lade man lite senare ned såväl flygflottiljen som två regementen och en militärområdesstab, i Umeå två regementen. Umeå blomstrar som få städer och Östersund har inte alls påverkats så som Söderhamn. Politikerna där arbetar på ett annat sätt.

På 80-talet och dessförinnan då socialdemokratin var mäktig, S ofta hade hela makten och SD inte fanns var det framför allt moderaterna som hade motsvarande problem vid sitt motionerande. Idag tror jag moderaterna vanligen har det lite lättare att få gehör för sina motioner.

Nu hade SD enligt Kuriren lämnat in en motion där man menar att det kanske finns ett behov av kameraövervakning i Söderhamn. I första hand för att söka förebygga brott. I andra hand för att öka polisens möjligheter att identifiera personer som begår brott. Dessutom tror Sverigedemokraterna att fler kameror kan öka tryggheten för de som rör sig utomhus i centrum.

De vill i motionen att berörd nämnd utreder vilka utomhusmiljöer som har ett behov av kameraövervakning och sedan återkommer med förslag. ”Antalet brott fortsätter att öka och det är vår förbaskade skyldighet att göra något åt det, sade Kennet Thuring (SD) när han stod i talarstolen.

Sedan gällde det för övriga partier att motivera avslag på motionen. Kommunalrådet Sven-Erik Lindestam framhöll att fler kameror kan vara kontraproduktivt, d.v.s. bidra till ökad brottslighet. ”Det kan ge en känsla av falsk trygghet”, sade han och det är klart att gamla, svaga och barn inte i stor mängd bör samlas på stadsgatorna bara för att det satts upp kameror.

Gabriella Pettersson (MP) menade att motionen skulle avslås därför att hon anser att kameror inte har någon bevisad effekt på brottsligheten. ”De hjälper bara i parkeringshus i övriga sammanhang har de ingen effekt”, sade hon. Kanske har vi här en fullmäktigeledamot som inte känner till mordet på utrikesminister Anna Lind, eller som sett och hört något om den berusade som nyligen fallit ned på spåret i en tunnelbanestation, där blivit rånad och lämnad att överköras? Båda mycket allvarliga brott som löstes m.hj. av övervakningskameror.

Kanske hade inte Gabriella läst hela motionen, som angav att kameror kan vara polisen till stor hjälp, och polisen i Söderhamn behöver mycket hjälp. Det är inte många poliser i tjänst sedan det blivit mörkt kl 17.00.

Magnus Svensson (C) sa sig inte vara emot kameraövervakning i sig, men tycker att fler kameror är fel sätt att lösa problemet med brottslighet. I stället efterlyste han ett större ansvarstagande från samhället.

”Det behövs fler vuxna som är ute och rör sig. Det är på det sättet vi kan öka tryggheten”, sade han. Jag vet inte om han menar att det är barn som är ute och misshandlar folk på kvällar och nätter, eller om han menar att fysiskt vältrimmade, närstridskunniga ska ge sig ut på stan och stoppa våldet.

Kanske borde han ha nämnt att man bör vara några stycken för att kunna/våga ingripa utan att själv bli häktad för misshandel. Jag tror inte han menar ett medborgargarde under någon sorts pliktsystem, men det är väl bara så det fortlöpande och i tillräcklig omfattning skulle kunna ordnas?

Till slut, under den hetsiga debatten kände sig Kenneth Thuring tvungen framhålla att man i motionen bara begärt information till KF om var kommunen kan sätta upp övervakningskameror, inget annat.

Nu tyckte sig tydligen Sven-Erik Lindestam hitta en ny infallsvinkel, när han sade att det pågår ett kontinuerligt arbete med detta, varför han åter yrkade avslag på motionen. KF skall kanske hållas okunnigt om resultatet av detta kontinuerliga arbete?

Gissa vilken sida som vann efter votering? SD och Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI) reserverade sig mot beslutet. Roland Laurin (SPI) är ett av de undantag jag nämnt i femte stycket här. Han känner väl till att många äldre Söderhamnsbor inte vågar ta en promenad i staden efter mörkrets inbrott.

Slutligen: Det som numera sätter Söderhamn på kartan för såväl svenskar som utlänningar är Viggenplanet vid E 4. Det har varit i behov av översyn och upprustning en tid, som alla har kunnat se, men några pengar för detta finns inte avsatta i budget. Jag fattar Kurirens referat så att ansvarig nämnd nu fått fullmäktiges uppdrag att begära medel för detta, ca 150 000 SEK. Söderhamn verkar ha en nämnd som av fullmäktige behöver uppmanas att begära medel för sin verksamhet?

Mina uppgifter här är hämtade från Kurirens referat från fullmäktigesammanträdet. Jag vet inte vad som skulle kunna få mig att som åhörare lyssna till det som presteras i fullmäktige?

Söderhamns fantastiska politiker

Dagligen är den här kommunens politiker ute och seglar i olika originella vatten. Nu har t.ex. Söderhamns-Kuriren upptäckt att kommunens politiker och tjänstemän då de träffas konsumerar alkohol (ett par glas vin) på skattebetalarnas bekostnad.

Under den korta tid som jag var partimedlem efter vår flytt till Söderhamn hann jag höra lite ”grums” om alltför ofta förekommande och dyrbara kommunala träffar på konferensanläggningar och liknande utanför kommunen. Nu har Kuriren grävt fram och publicerat fler fakta i saken.

År 1949, alltså för 63 år sedan, beslöt dåvarande stadsfullmäktige här att ”servering av alkoholhaltiga drycker inte får förekomma i samband med av stadens myndigheter anordnade fester och samkväm av offentlig karaktär”.

I februari 1973 fastslog kommunfullmäktige att nolltolerans mot alkohol fortfarande skulle gälla. 1977 beslöt kommunfullmäktige att endast bordsdrycker tillåts vid kommunal representation (Kanske på förekommen anledning med tanke på det korta tidsavståndet?)

I maj 1985 dök frågan upp återigen och det kungjordes att förbud mot alkoholservering i samband med middagar, fester e. dyl. fortfarande gäller. 1996 anammade kommunen en alkohol- och drogpolicy för sin personal. Enligt den ska kommunen aktivt verka för att skapa alkohol- och drogfria arbetsplatser och minska missbruksproblemen bland anställda. Personalen förbjöds att arrangera s.k. vin- och spritlotterier.

Vid sitt ”grävande” har tidningen tydligen inte hittat något upphävande av dessa regler. Å andra sidan anser såväl en del politiker som chefstjänstemän fullmäktigebeslut som försumbara, vad jag kan förstå. Av vad jag kunnat se i lokala medier förstår jag också att kommunen anser sig ha särskilt problem med ungdomsfylleri.

Så händer det sig att barn- och utbildningsnämnden och dess förvaltningsledning bestämmer sig för att det är tid för en konferens. Den förläggs (Naturligtvis?) utanför kommunen vid hotell- och konferensanläggningen Kramsta gård i Järvsö med övernattning och skattebetalarna får stå för notan som inkluderar ett par glas vin till middagen.

Den unge ledamoten i såväl nämnden som fullmäktige, Linus E. Ohlson 23 år, menar att kommunen inte bör stå för alkoholförtäringen och propsar på att själv betala för vinet, vilket han också gör. Det visar sig, när tidningen börjar forska, att Linus åtgärd inte riktigt gillas ens av egna partikamrater (kanske skall det vara singularis).

Hur tidningen fått ”nys” om det hela står oklart för mig, men bra är det. Kuriren börjar i alla fall och naturligtvis ställa frågor. Så t.ex. säger Bo Wikström (S), ordf. i barn- och utbildningsnämnden att han inte ser några problem i att kommunen köper alkohol för skattemedel. ”Det är en tradition som har funnits i många år”, och enligt rådande sedvänja är det upp till honom om politikerna i nämnden ska bjudas på alkohol.

Men journalister ställer fler frågor och på frågan: Går det att moraliskt försvara servering av alkohol till politiker för skattepengar; svarar han: ” Det är en svår fråga. Jag tror inte att jag är rätt person att svara på den”.

Med på ”resan” till Järvsö var också Agneta Grehn (V). Att kommunen bjuder på alkohol har varit kutym så länge hon varit politiker, omkring 30 år, säger hon.

Vårt i mitt tycke märkliga kommunalråd, Sven-Erik Lindestam (S) bekräftar för Kuriren att det finns en praxis att kommunen bjuder på två glas vin eller öl till middag. Men det är upp till respektive nämnd, förvaltning och arbetsplats att bestämma.

Visst är det en märklig kommun jag hamnat i på gamla dagar, även om de flesta kommunpolitiker betraktar skattebetalarnas pengar som sina egna att använda enligt eget gottfinnande då man har majoritet.

Problem och andra problem

Jas Gripen är och kommer under lång tid att vara en rad problem för oss. Politikerna har från begynnelsen skapat problemen och fortsätter i den stilen. Framförallt är det försvarsutskottet men också regeringen som krånglar. Till det har man nu lagt en försvarsberedning som under Cecila Widegren ska fundera över svenskt försvar framledes. Det lär bli rappakalja.

ÖB har deklarerat att Sveriges Jasbehov framöver som minimum ligger på 60 flygplan, medan regeringen talat om 40 – 60 Jas E. Man menar sig kunna köpa dessa sedan Schweiz sagt sig vilja ha ett tjugotal, men schweizarna svävar på målet. Mycket är där oklart och några av deras politiker är tveksamma.

Vi har också ett nu uppblossande problem med mutanklagelser mot SAAB, där Stefan Löven och Metall skall ha varit inblandade.

Samtidigt har Sverige fördjupat samarbetet med Nato på så sätt att våra Jasplan hjälpt till med insidentberedskapen över Baltikum och nu kanske man kommer att hjälpa Nato med samma sak över Island. Inget fel i det, men ajabaja vara medlem i Nato. Lite konstigt blir det allt.

Försvarsmakten har tidigare sagt sig behöva 25 miljarder SEK för förnyelse av försvarsmateriel under närmaste åren. Man saknar ju det mesta sedan förråden tömdes och det mesta skänktes bort eller såldes billigt för 10 – 15 år sedan.

Jag ser t.ex. ett par skänkta brokonstruktioner varje gång jag åker in till Söderhamn. Det är två fältbroar för att få stridsvagnar över vattendrag, som nu ger skidåkare möjlighet att passera över en bredare väg då de ger sig ut i elljusspåren. En annan sådan fältbro ser jag vid Mohed då jag någon gång åker till Bollnäs.

Den svenska ”armén” saknar nära nog helt kvalificerat luftvärn, så gör även ”flottans” korvetter, som därmed inte är operativt användbara mer än ett decennium efter leverans. Detta är bara exempel. Många hela funktioner i vår lilla ”armé” saknas.

Utöver dessa 25 miljarder behöver ÖB ganska många miljarder till det Jasinköp som man sagt skall göras i och med att schweizarna en gång sade sig vilja ha Jas. Jag undrar var man skall kunna hitta alla dessa pengar? Man anser sig ju redan utan dessa pengar budgeterade tvungen att extrabeskatta gamla och sjuka därför att de inte jobbar när de varken kan eller får jobba.

Numera är för övrigt Gripen E satt under lupp i Schweiz och flera partier är minst sagt tveksamma till affären. Bl.a. vill man kontrollera och jämföra med andra plans prestanda.

Ett annat och globalt problem är att uppvärmningen av moder jord verkar gå fortare än man tänkt sig. Det tyska klimatforskningsinstitutet PIK har kommit med en rapport om jordens medeltemperatur mot slutet av århundradet. Man säger att temperaturen då kan vara 3,5 – 4 grader högre än idag. FN:s mål idag är att inte överskrida 2 graders ökning. Något som lades fast vid Köpenhamnsmötet för två år sedan.

Fyra graders temperaturökning betyder fruktansvärda förändringar. Det är något världen inte upplevt på de senaste 20 miljoner åren. Torka och snabb spridning av öknar på många håll alltför stora regnmängder på andra. Havsytan stiger till permanent översvämning på många håll. Världsstäder och deltaområden blir obeboeliga p.g.a. översvämning. Flera hundra miljoner människor kommer att söka sig till mindre drabbade områden.

 Livsmedelsproduktionen minskar på ett sätt som orsakar svält på många håll. I Sverige har den minskat markant på senare tid av andra orsaker. Sverige har varit självförsörjande på livsmedel, det är vi inte längre. En orsak är att åkermarken minskat p.g.a skogsplantering vägbyggen och vidsträckta småhusområden.

I Sverige har vi idag tillgång till 0,3 hektar åker per person, men vi använder 0,4 hektar för vår livsmedelsförsörjning. Skillnaden är alltså utländsk åkermark. Källa: Ny teknik. Samtidigt är redan nu den globala tillgången på åkermark 0,21 hektar per person. Därför svälter människor på många håll samtidigt som tillgången på bördig åkermark minskar. Det är inte helt lätt att skapa ny bördig åker i gammal skog och omöjligt där man byggt vägar och småhussamhällen. Huvaligen!

Så har vi den tyska kraftigt subventionerade vindkraftsindustrin och många människors våldsamt överdrivna skräck för det för dem okända eller kärnkraften. ”Det är någon sorts hemsk strålning som finns där och som dödar alla människor.”

Den helt onödiga Fukushimakatastrofen satte fart på kärnkraftskräcken i Tyskland och situationen utnyttjades av tyskarnas vindkraftsindustri som just börjat tappa inhemsk marknad. Kärnkraftverken i Fukushima med sin välutbyggda reservkraft klarade galant jordbävningen. Det var tsunamin, som 40 minuter efter jordbävningen översvämmade reservkraftsanläggningarna och kortslöt dessa som vållade katastrofen.

Det förefaller obegripligt hur de tekniskt högtstående japanerna kunde utforma reservkraften på det sätt man gjort. Historiskt har, läste jag någon gång för många år sedan 60 meter höga tsunamivågor förekommit här. Skyddsvallarna vid Fukushima var 5 meter höga, den aktuella tsunamin var 15 meter hög och reservkraften som drevs av dieselmotorer med reserv till reserv till reserv kortslöts naturligtvis.

Okunnig tysk allmänhet greps av stora skälvan innan Fukushimakatastrofen utretts. En mäktig opinion mot kärnkraft uppstod och man beslöt snabbt att omedelbart stänga åtta tyska kärnkraftverk och att stänga övriga nio till 2022. Detta trots att tsunamivågor inte kan förekomma i Centraleuropa och knappast heller större jordbävningar.

Tyskarna har väldigt många vindkraftverk, en hel del solkraft och därmed ett ordentligt el-överskott när det blåser och solen skiner. Stora mängder el exporteras då till Europas östra stater liksom exempelvis till Nederländerna. Öststaterna kommer sannolikt att nu stoppa denna import eftersom nätet blir överbelastat. Tjeckoslovakien avser montera brytare vid gränsen och övriga östeuropeiska stater följer säkerligen efter. Det blir bekymmersamt för Tyskland med mycket stora subventioner till s.k. miljövänlig el.

Då det blåser mindre tar tyskarna tyvärr i huvudsak till den ur miljösynpunkt förkastliga kolkraften. Det värsta är väl att då ingår det rent vidriga brunkolet. Till detta kommer gaskraft, som importeras via pipelines i Östersjön från Viborg förbi Gotland och till Tyskland. Tyskarna avvecklar tyvärr inte kolkraften med vindkraftverk.

Exporten från Tyskland då det är soligt och blåser är just nu omfattande och under de tre första kvartalen i år var den 12,3 TWh enligt tyska Energiförbundet. Någon tysk marknad för ytterligare vindkraft finns knappast och tyska tillverkare söker med ljus och lykta efter marker för vindel. Sådant utrymme tycker man sig ha funnit i de höglänta norrländska skogarna, där bara mycket stora vindkraftverk kan tänkas fungera tillfredsställande, och utanför norrlandskusten.

Miljövännerna har nu bildat två olika falanger, För- och emot vindkraft i Norrlandsskogarna. Samtidigt utvecklas solkraften och solcellerna blir allt billigare. De vinner därigenom terräng hos miljövännerna. En sak som vindkraftlobbyn inte vill tala högt om är den stora avvecklingen av vindkraftverk som kommer om 20-talet år och som lär bli både besvärlig och dyrbar.

Genom den rikliga subventioneringen av vindkraften i Tyskland blir el-kostnaden väldigt dyr för tyska förbrukare, som ju har att betala. Däremot blir den el som exporteras billig för köparna som inte behöver delta i subventioneringen.

Ett stort problem tycker jag mig se i den våldsamma lobbying och propaganda som investerarna i vindkraft bedriver. I såväl massmedial som insändardebatt är man oerhört aktiv. Man redovisar gärna sitt ursprung i vindkraftindustri och som investerare i vindkraft. Allmänheten uppfattar tydligen inte deras ekonomiska egenintresse utan uppfattar dem som experter på el-kraft. I själva verket är de renodlade egoister med stora ekonomiska intressen i vindkraften.

Statsmakten har också bäddat väl för dessa investerare, men låter oss konsumenter betala kalaset. Hur som helst tror jag folk i allmänhet nu börjar få upp ögonen för att något är på väg att gå alldeles snett.

Landstingspolitiker

I mitt inlägg här den 28 oktober finns texten till min insändare i Kuriren som publicerades ett par dagar senare. Scrolla gärna ned här en liten bit och läs insändaren om några fantastiska landstingspolitiker. Här är ett stycke ur min insändare: 

I lördagens Kurir bemöter några majoritetspolitiker Lars Lundqvists insändare om vindkraftsproblematiken den 25/10. I vanlig ordning förstår man att Lundqvist, som ju opponerar sig, far med osanning. Citat: ”Om det vore sant en enda rad av vad han skrivit så kunde förstås saken diskuteras. Nu är allt han skriver bara en rövarhistoria. … landstingets kassa är välfylld, så likviditeten är det inget fel på. … Vi investerar med andra ord egna medel i det som skall investeras i!”

I bakgrunden finns att landstinget Gävleborg beslutat investera i två stora vindkraftverk att byggas i Småland och till en investeringskostnad av mer än 80 miljoner kronor. En liten kostnad för landstinget, som ju har en välfylld kassa och god likviditet enligt de duktiga politikerna.

Så i dagens Kurir, 23 dagar efter mitt citat ovan, läser jag att landstingsfullmäktige idag avser höja landstingsskatten med 30 öre. Därmed skulle Gävleborgs landsting ha den högsta landstingsskatten i Sverige. Detta är enligt landstingspolitikerna nödvändigt eftersom landstingsekonomin är katastrofalt dålig och man måste bl.a. satsa på investeringar vid Gävle sjukhus.

Politikerverkligheten överträffar ibland dikten! Jag saknar här ord för att uttrycka mina känslor.

I huvudet just nu

Jag har lagt undan Tom Clancys bok, men har ingen plats i bokhylla för den. Jag har läst dagstidningarna också samt dukat av efter middagen. Det är allt plus detta skrivande, sedan är det läggdags.

I det på efterkälken åkande Söderhamn är dagstidningarna lite jobbiga på måndagarna. Man har ju ingen tidningsutdelning på söndagar. Måndagar bjuder på två nummer av Svenskan och söndagsnumret brukar ju vara lite extra. Därtill kommer Kuriren med sina läsvärda insändare. Jag kan bara inte bestämma mig om de skall ses som något att skratta åt eller gråta över. Något där emellan finns bara i sällsynta undantagsfall.

Jag skall nu ta itu med en essäsamling om kalla kriget och ”drabbas” av hågkomster, t.ex. ett

från senare delen av 50-talet eller möjligen första början av 60-talet. Någon hade kanske inte kunnat hålla tand för tunga inför en nyfiken journalist på västkusten och vänsterkanten som hette Jeppson om jag minns rätt. Förmodligen var det i Göteborgs-Posten (GP) han skrev?

Han gjorde emellertid misstaget att påstå att Flygvapnet skickade sina radarbilder till Norge och alltså NATO. Det var för oss enkelt att förneka, eftersom det inte var möjligt rent tekniskt på den tiden. Vad vi överförde till Norge var ett frekvensband för 4 telefonikanaler och var och en av dessa klarade dessutom en 50 bauds fjärrskriftförbindelse. Experter kunde lätt utifrån av antennerna konstatera att överföringen inte gällde bredbandiga kanaler om flera MHz, som då krävdes för bildöverföring analogt.

Senare skulle vi introducera en teknik med syntetisk bild, där endast förändringar i bilden (ekon som förflyttats) behövde överföras och då räckte telefonikanalens 4 kHz till för radarbild. Efter digitaliseringen flera år senare kan man som bekant på en telefonikanal överföra riktigt bra bilder samtidigt med tal.

Tänk vilka minnen lite associationer kan ge en gammal man, samtidigt som jag lättar rumpan från en stol för att utföra något, varefter jag glömt vad han skulle göra. I stället skrev jag detta.

Mitt bloggande

Du har en tid kunnat konstatera att jag inte bloggat särskilt flitigt. Det har flera orsaker, men några väsentliga är nya böcker. Efter ett uppehåll på åtta år har Tom Clancy kommit ut med en ny bok, lika mastig som de tidigare stora. Det är något jag längtat efter men Lennart, min son, ska inte försöka läsa den. Den passar bara hårda reaktionärer, nationalister eller de som vill se allt från alla sidor, men den visar hur verkligheten många gånger egentligen ser ut eller uppfattas. Det är den boken jag just nu läser och har svårt att slita mig ifrån.

Vidare har jag just läst Antony Beevors senaste bok Andra Världskriget. Den är på närmare 1 000 sidor och kommer med både många nyheter och många ”förtydliganden”. Jag blev överraskad av detta, men forskarna jobbar på i de gamla arkiven och mycket nytt kommer fortfarande fram. Jag följde andra världskriget i svenska tidningar och radio medan det pågick.

Jag läste också redan då Andra Världskriget i sex mastiga band, som kom ut succesivt under kriget med första bandet 1942 och det sista i slutet av 1945. De står givetvis fortfarande kvar i mitt bibliotek.

Beevor är f.d. brittisk officer, historiker, professor och populärhistorisk författare, med många fantastiskt bra böcker i huvudsak om andra världskriget. T.ex. Stalingrad, Berlin: Slutstriden och D-dagen: Slaget om Normandie.

Särskilt belyser han så mycket småaktigt och egensinnigt intrigerande mellan alla sidornas makthavare, och såväl framgångar som misslyckanden från både politiker och militärer. Framför allt redovisar han detta mer detaljerat än vad som tidigare kunnat ske.

Så har jag en väntande bok. Kalla kriget med Kurt Almqvist och Kristian Gerner som redaktörer. Alla dessa böcker vågar jag rekommendera, trots att jag ännu inte läst något ur en av dem.

Jag borde skriva flitigare, angelägna uppslag får jag ju dagligen. Ett av dem är den pågående vindkraftsdebatten, som till största delen förs mellan i ämnet totalt okunniga, vilket de inte generas av att visa. Alternativt söker de bara girigt mina pengar från vad jag onödigtvis tvingas betala som förbrukare av el.

Sån`t är livet

 

Klicka på bilden så kan du läsa vad Berglin skriver.

Hur i alla sina dagar kan Berglin träffa huvudet på spiken så exakt. Berglin är min favorittecknare, jag har sagt det tidigare och tror att han inte har något emot en kopiering så här.

Birgit och jag lever livet, även om det är på sluttampen och det finns mycket att förargas över.

Nu är det spännande

Alla vet att USA går till val av president och han blir en av världens mäktigaste män. Valet står ju mellan två män. Något annat är knappast ännu aktuellt. Men den som väljs ställs omedelbart inför väldiga svårigheter. Svårigheter som ingen av kandidaterna egentligen har berört i sina respektive kampanjer. Det är USA:s jättelika skuldberg, som dessutom stadigt växer för varje dag som går. Det verkar inte heller som om väljarna efterlyst svar på hur det skall lösas?


Klyftorna mellan rik och fattig har under flera år ökat i snabb takt både här och i USA, men Obama verkar åtminstone vilja minska dem. I Sverige valde vi en Romney för sex år sedan, men här heter han Reinfeldt och klyftorna mellan rik och fattig har här, liksom i USA ökat i flera år.

Å andra sidan vet Reinfeldt hur han lätt vinner i val. Det är bara att införa det ena jobbavdraget efter det andra, så röstar medelklassen som man vill. I Sverige tillhör nästan alla väljare numera medelklassen. Pensionärerna är en klass för sig, men de märker inte förrän efter några år att pensionen år för år sjunker i värde och att inget fack driver någon pensionsrörelse.

Egentligen borde det även här heta lönerörelse, eftersom pensionen är innehållen lön för mödan. Den möda som dagens äldre pensionärer presterade för att åstadkomma dagens välståndssamhälle. Utan 8-timmars arbetsdag, utan 40 timmars arbetsvecka. Utan övertidsersättning. Utan OB-tillägg. Utan barnbidrag och bostadsbidrag, men med ettårig värnpliktstjänstgöring, som ibland blev längre än så. Mycket annat gick vi miste om, t.ex. kostnadstak för sjukvård och för mediciner. Vi både sparade och betalade.

Numera lever svenskarna såväl som amerikanerna med ett gigantiskt skuldberg, den s.k. bostadsbubblan. Men den uppstod för ganska många år sedan, då inflation gjorde att skuldräntan efter en tid nära nog försvann och fastighetsvärdena våldsamt kunde raka i höjden.

Men åter till Obama/Romney. Skillnaden mellan USA och Sverige är att USA med sin statsskuld är nästan lika illa ute som Grekland och det verkar de båda inte ha berört i sina kampanjer. Men det är ett problem som amerikanerna borde ha frågat hur de avser lösa. Någon lätt uppgift lär det inte bli för någon i USA.

Misslyckas presidenten, så har han väl ”sitt på det torra” liksom våra egna politiker i riksdagen och kommunerna. De behöver inte som svenska väljare hamna i det bedrövliga fas tre när företaget lägger ner i Sverige och flyttar utomlands. Våra politiker kan ju fortsätta att ta emot fett arvode fram till pensionen, även om de har nya välbetalda jobb. (Jag har just tittat på ”Rapport”.) Jag undrar om inte våra svenska politiker vanligen är födda som fifflare.

 

Nu är det dags att börja gruva sig för vintern. Vinterdäcken är i alla fall på plats.
Bilderna är som synes inte färska, men de oroar mig inför vad som kan komma.