fredag 24 december 2010

En God Jul och Ett Gott Nytt År


önskas Alla !

Sandarnegubben

tisdag 21 december 2010

Islam, FRA, S m.m.

Man kan aldrig vara nog tydlig, så jag återkommer till en del av vad jag skrev om i förra inlägget.

Bland världens cirka 1,5 miljarder muslimer finns en liten del islamister. Där finns också mängder av sådana som inte bryr sig om religion mer än vad medelsvensson gör till sekulariserade muslimer och en liten mängd bestående av fundamentalister och extremister. Ytterligare ett stort antal befinner sig någonstans däremellan. Många är troende och lever i enlighet med sin tro, men vill ha mänskliga rättigheter, demokrati och frihet. Bland Sveriges muslimer finns naturligtvis alla dessa representerade.

I media översköljs vi av hemskheter från en del islamska länder. Sådana som Iran, Irak, Afghanistan, Libyen o.s.v. Vi tar exemplet Iran. Där hotas f.n. enligt SvD:s kunniga mellanösternkorrespondent Bitte Hammargren, som vet vad hon skriver om, ett tiotal människor av straffet stening.

1926 fick Iran en modern strafflag, som gällde till 1979 och ingen stening förekom. (Källa: Professorn i internationell rätt vid Stockholms universitet Said Mahmoudi.)

1979, när shahen störtats och de islamska ayatollorna tog över infördes islamsk strafflag, däribland stening för otukt. I andra länder t.ex. Saudiarabien har islamisk lag gällt oavbrutet.

I Aftonbladet med sina påhittade sensationer och skandaler har vi kolumnister som Helle Klein och Jan Guillou. De deklarerar att islamistiska terrorister inte utgör någon hotbild. Det gör däremot svenska politiker och svensk lagstiftning, som förföljer muslimer och påminner om fascism och nazism. Ingenting hos dessa två journalister förvånar längre mig.

Men vad är nu en liten mängd av 1,5 miljarder eller en liten mängd av Sveriges bortåt 400 000 muslimer. Säpo övervakar tydligen, mer eller mindre enligt rapporten nyligen, ett par hundra av våra muslimer, men kände inte till inställningen hos bombmannen som bara lyckades döda sig själv. Jag tror att det finns ytterligare några som är okända hos Säpo och hur skall man kunna hitta dem? Det vore väl bra om några till presumtiva massmördare kunde hittas och övervakas antingen de är ateister, kristna eller muslimer?

Sedan har vi all annan brottslighet, där vi vet att den organiserade brottsligheten ökar. Vi är alltså inne på bråket om den s.k. FRA-lagen, vanliga människors och socialdemokraters förhållande till den.

Någon har sagt att socialdemokraternas förhållande till signalspaning är lika ombytligt som Berlusconis relationer till unga damer. Partiet har lyckats med bedriften att inta alla positioner i frågan. Bakgrunden är i korthet att försvarsdepartementet under Leni Björklund (S) år 2005 lade fram ett förslag att Försvarets radioanstalt (FRA) skulle få spana i kabel d.v.s. granska telefon- och Internettrafik.

Thomas Bodström, som för justitiedepartementet just arbetade på ett förslag att polisen skulle få bugga, d.v.s. plantera mikrofoner hos oss och spela in samtal, insåg att båda dessa förslag skulle kunna bli för mycket för svenska folket. Efter hård kritik från justitiedepartementet lades därför FRA-förslaget på is år 2006, med motiveringen att det brast i rättssäkerhet.

När Alliansen sedan vann valet och fick en kraftfull försvarsminister i Mikael Odenberg kom naturligtvis förslaget omgående tillbaka redan 2007, eftersom han fått klarsignal under hand från socialdemokrater. Men med Mona Sahlin som ny partiledare var inget längre säkert.

2008 klubbades lagen efter en mycket hätsk debatt där socialdemokraterna nu naturligtvis vänt 180 grader och några allianspolitiker inte heller egentligen ville riskera att få sin e-post granskad av någon tjänsteman på FRA.

En mycket initierad skildring av hela detta förlopp finns i Torbjörn Nilssons bok De omänskliga, berättelser om politik. Torbjörn Nilsson är politikredaktör i tidskriften Focus. 2006 fick han Sveriges Tidskrifters utmärkelse Årets journalist.

Parentetiskt måste jag här berätta följande om FRA-folkets förmåga att bevara hemligheter. När jag första gången på 50-talet i tjänsten skulle besöka FRA på Lovön, sa min chef: ”Du vet väl att du skall ha lösskägg när du kommer till FRA”? Tjänstemännen där var kända för att till 110 % skydda sekretessen.

Ett bestickande förhållande är att många som är emot FRA-lagen nu verkar vara för Wikileaks publicering av hemliga dokument. Detta trots att därigenom bl.a. statshemligheter röjs och att man därigenom utsätter människor för livsfara. De vill själva kunna kommunicera i hemlighet, men samtidigt ta del av andras hemligheter.

I varje opinionsmätning rasar nu naturligen socialdemokraterna. Ingen vet längre vad de vill förutom att återfå makten. De väljare som finns kvar är nog till stor del de som säger: ”Mina föräldrar röstade på sossarna, så det gör även jag”, men föräldrarna är nog ofta döda sedan länge och partiet saknar ledare och numera ideologi. Socialdemokratin har inte haft socialistisk målsättning på många, många år. Marx idé, socialism, hade länge varit döende när den slutgiltigt dog i Europa med kommunismens slutliga dödsryckning för tjugo år sedan.

För några dagar sedan förklarade ordföranden i justitieutskottet, Morgan Johansson (S) att hans parti nu var villigt till en blocköverskridande överenskommelse om FRA-lagen, att man övergivit tesen ”riv upp, gör om, gör rätt”.

Efter en halv dag förklarade riksdagsgruppens ledare, Sven-Erik Österberg att tesen står kvar FRA-lagen skall rivas upp. Antagligen känner han inte till att FRA är en av västs mest framgångsrika underrättelseorganisationer, har gjort och gör Sverige väldig nytta. Kan det vara så enkelt att S numera vill både ja och nej, vill både och vill både ha och inte ha? Det verkar så.

Ett annat exempel på hur man verkar vilja både ha och inte ha är kärnkraft. I vart fall verkar det som om de vill vela mellan Alliansen och miljöpartiet tills elpriserna mångdubblats.

Socialdemokraternas nye näringspolitiske talesman, Lars Johansson, har enligt Dagens Industri sagt att de bjuder in regeringen till samtal om energipolitiken. Samtidigt säger han att den rödgröna energiuppgörelsen är utgångspunkt när S går in i sådana förhandlingar. Någonstans läste jag att han tydligen vill förhandla stående i spagat. En fyndig liknelse. Den stackars regeringen har faktiskt ingen på andra sidan blockgränsen att tala med.

fredag 17 december 2010

En ny moderat

Moderaterna i Göteborg valde in Abdirizak Waberi i riksdagen och partiet valde sedan in honom i riksdagens försvarsutskott. Waberi har varit ordförande i Muslimska förbundet och är rektor i en muslimsk friskola i Göteborg. Han har också sagt sig vara konservativ muslim, vilket jag misstänker att man skall tolka som fundamentalistisk muslim. Han söker också enligt uppgift nämligen främja sharialagar (islamsk lag d.v.s. religiös lag), mannens rätt att ta sig fyra hustrur och att misshandla dem om de är olydiga.

Jag lyssnade på en intervju med honom, som gjorts efter valet. Frågorna var tydligen enormt besvärliga och fel ställda. ”Svaren” inleddes därför några gånger med orden: ”Nu är det ju så att…”. Han svarade dock egentligen inte på frågorna trots att de två journalisterna från SR påpekade detta och upprepade frågorna.

En fråga om hur han ställde sig till att en ung kvinna och man möts enskilt försökte han svamla bort. Hårt pressad och utan att svara på frågan hänvisade han, liksom i andra frågor, slutligen till imamerna (de islamiska själasörjarna, eg. den som leder något, bönen eller moskén).

Jag vill inte föreslå att frågan går till imamen Abu Hamza al-Masri i London. De otrogna britterna låter honom sedan 2006 avtjäna ett sjuårigt fängelsestraff för uppvigling till mord på ickemuslimer.

Eftersom mycket hos en del människor är oklart: Islam är namnet på religionen och muslim betyder en som underkastar sig denna religion. Mulla, betyder skriftlärd. Med islamist menas i allmänhet en fundamentalistisk muslim, som är för heligt krig, inte sällan också kräver det gamla kalifatets återtagande.

Jag undrar så vad mitt gamla parti, moderaterna, tror att Waberi kan uträtta för partiet i försvarsutskottet? Han vill ju dessutom, tvärt emot partiet, snarast ta hem våra soldater från Afghanistan. Det kan väl inte vara så att man vill ge islamister ökad insyn i vårt försvars planering av Afghanistaninsatsen?

Fundamentalistisk religiositet är av ondo, vilken religion det än gäller och när präster skall sköta såväl religion som politik och rättsväsende går det åt helvete. Det har också många muslimer, antagligen flertalet, insett och vill fredlig samlevnad.

Efter den här, egentligen alltför kortfattade redogörelsen över mina funderingar, kommer jag av en del att klassas som rasist. Det är bara det att människa är en och endast en ras. Något annat går inte att vetenskapligt bevisa. Den som fortfarande är av annan mening är däremot rasist. De gamla korkade nazisterna trodde att judar var en av flera lägre stående människoraser. Många judar, liksom muslimer i Mellanöstern tillhör gruppen semiter, vilket betyder ättlingar till Noas son Sem och inget annat.

Har judarna som grupp visat några framträdande gruppegenskaper, så inte är det någon underlägsenhet.

onsdag 15 december 2010

Blir vi kanske alltför gamla?



Verkligheten för många gamla i Sverige blir allt värre. Den här hösten har signalerna om brister i demensvården blivit fler. De förskräckliga bilderna från TV:s Uppdrag granskning den 10 oktober av oroliga och inlåsta demenssjuka och uppgiven personal som inte hinner med att ge god vård och omsorg har etsat sig fast, upprört och debatterats.

Socialstyrelsen har sedan årsskiftet ansvar för tillsynen av demensvården. Så natten mellan den 8 och 9 november gjorde Socialstyrelsen 94 oanmälda besök i demensboenden i 48 av landets kommuner. Redovisningen visade hur fruktansvärt dessa gamla behandlas.

I 61 % av boendena låstes de dementa in på sina rum eller på avdelningen och personalen lämnade lokalen på natten. I TV-programmet kunde vi se hur de dementa åldringarna på natten, män och kvinnor, oroligt irrade omkring på en låst avdelning iklädda sina blöjor.

Det är fruktansvärt att en stor del av Sveriges demenssjuka inte ges trygghet och säkerhet. De behöver självklart oavbruten närhet till personal, som skall kunna uppmärksamma att en enskild vill ut och få kontakt. Inlåsningen är helt enkelt och självklart olaglig. Det är straffbart och olaga frihetsberövande. Men ansvariga politiker går naturligtvis fria. Våra politiker är så hårdhudade att de kan gå upprätt utan ryggrad.

Socialstyrelsen kritiserar även socialnämnden i Piteå kommun, där tv-programmet spelats in, för att inte ha tagit till sig, analyserat och åtgärdat brister inom verksamheten. Detta trots upprepade klagomål från allmänhet, personal och anhöriga om bland annat underbemanning. Socialnämnden ska senast den 1 december redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Jag antar att ansvariga ledamöter i den socialnämnden avgått liksom den i TV svamlande ordföranden i kommunstyrelsen?

Både V och SD har i riksdagsmotioner tagit upp frågan om nationella riktlinjer för bemanningen i demensvården, men i förra veckan bordlades frågan i socialutskottet. Nu såg de övriga rödgröna sin chans att återigen sätta regeringen på pottan. Nu visste man ju att SD, som inte fick skriva på, skulle biträda motionen och regeringen motsätter sig bemanningskrav i demensvården.

– Jag tror det är jätteviktigt att man hela tiden har en dialog om hur stora vårdbehoven är hos patienterna och hur man ska bemanna. Men lika viktigt är till exempel att personalen som är där har god utbildning, sade ansvarig minister Maria Larsson (KD) till TT i valrörelsen.
– Någon gång måste väl ändå politiker sluta prata och fatta beslut, säger jag.

Vi kommer naturligtvis att bifalla det här, vi har ju gått till val på frågan, säger Per Ramborn (SD), som själv har jobbat 25 år inom äldreomsorgen. De sanningar som de rödgröna nu söker dölja är alltså att de ser möjligheten att åter köra över regeringen och att de egentligen bifaller en SD-motion i riksdagen.

Vid årsskiftet blir Ulf Kristersson (M), han som försåg sig med en lägenhet hos Ersta diakonianstalt, ordförande i Pensionsgruppen med fem partier efter Cristina Husmark Persson. Ingen pensionär lär tro på en förbättring. Tvärt om! Landets fem stora pensionärsorganisationer har i stället startat en egen Pensionärsgrupp. Målet är att tänka ut hur det dåligt fungerande pensionssystemet skall kunna förstärkas.

Apropå pensionssystemet, så har EU-kommissionen gjort en genomgång av medlemsländernas pensionssystem. Den visar att svenska pensioner hamnar i strykklass. När dagens 27-åringar går i pension kommer de att ha Europas näst sämsta pensioner. Bara Estland beräknas hamna lägre än Sverige.

För Sveriges del kommer man 2048 att få en pension på mindre än 50 % av lönen. 2008 var siffran 65 %. Sedan skall man veta att alla reala lönehöjningar uteblir efter pensioneringen, liksom kanske de skattesänkningar ickepensionärer får.

Hur är det med allt prat från Alliansens sida om att pensionerna skall bli så mycket bättre med några fler i arbete än vi nu har? Hur trovärdigt tror du att det är?

tisdag 7 december 2010

Hugget i sten?


För så där 1700 år sedan översatte Hieronymus Bibeln till latin, Versio Vulgata. Hans version skrevs sedan av av andra, förändrades lite i taget och kommenterades under 1200 år.

Så, runt år 1500 kom boktryckarkonsten till Europa. I tidigare versioner fanns konsten flera hundra år tidigare på andra håll. Nu ändrades villkoren för att skriva och läsa. Fler själar kunde tillgodogöra sig skrifterna. Bibeln fick en fastare form även om en del teologiska strider fortsatte. Det var kanske vid den här tiden som Bibeln på allvar blev Guds eget ord för de kristna och egentligen inte ändras

Det skulle dröja ytterligare drygt 300 år innan alfabetiseringen satte in på allvar i Europa. Det vi kallar litteratur, författare och utgivare kom i alla fall för 500 år sedan, men är nu på väg att radikalt förändras igen. Med Internet, Google, Wikipedia, Encyklopedierna i datorn, alla bloggar, fåneriet i Facebook med mera och så nu bok- eller läsplattor.

Visst kan man hos det nya se en del av det gamla före tryckkonsten. T.ex. kommenterandet till blogginlägg, till Wikipedia. Böcker behöver inte längre alltid tryckas utan kan hämtas från databaser, varefter man kan ändra och kommentera o.s.v.

Nå, hugget i sten är väl inte så mycket av det som skrivs nu för tiden och väl är nog det.
Översvämning i datafloden


Det handlar om Facebook och allt det infantila, abderitiska, naiva, puerila man tvingas läsa om man inte avleder en del av datafloden. Synonymerna, liksom närbesläktade ord, är många, men ett som också bör nämnas är strunt och att drunkna i strunt kan inte vara roligt.

Vänskap är ett grovt missbrukat begrepp. Sann vänskap har absolut ingenting med vänskap på Facebook att göra. Sann vänskap tål dessutom t.ex. avvikande politisk uppfattning och kritik, men sann vänskap är tyvärr inte så vanligt förekommande som jag skulle önska.

Många har hundratals ”vänner” på Facebook. Fem- sexhundra ”vänner” är inte så ovanligt. S.k. kändisar och politiker har inte sällan tusentals. Vad väntar de sig då av sina ”vänner”? Politiker väntar sig självklart röster i val och budskapets spridande. Artister hoppas på ökat kändisskap och alltså reklam. Den unga mamman vill dagligen visa alla ”vännerna” världens finaste, vackraste och gulligaste barn. Någon kritik för struntskriverier vill säkert ingen ha och vem som helst skall naturligtvis kunna skriva strunt. Bara det inte sker på väggarna i offentliga toaletter.

På samma sätt skall man inte heller behöva läsa en massa strunt. På nätet finns oerhört mycket bra att läsa, men just på Facebook finns avsevärt mer strunt än läsvärt. Antagligen är det likadant på Twitter.

Jag är säker på att tanken med såväl Facebook som Twitter var god och att det är användarna som förstört systemet. Att dessa bloggvarianter skulle svämma över av i huvudsak återupprepat banalt strunt hade man säkert inte tänkt sig.

Vi gör ett litet experiment.
Antag att du har 150 ”vänner” på Facebook. Antag vidare att du en kväll bestämmer dig för att önska god natt på Facebook. Antag att dina ”vänner” bara har 50 vänner var. Antag att 100 av dem svarar: ”Tack detsamma!” Det kan tacksamt läsas av 100 x 50 ”vänners vänner” av vilka en del bestämmer sig för att också önska God natt på Facebook o.s.v.

Orealistiskt? Ja, men det hade kunnat vara elakt skvaller om kungahuset och skickats på förmiddagen! Inlägg och kommentarer på Facebook hade kunnat bli väldigt, väldigt många och droppat in från flera håll. Med mycket sådant går en del tid för läsning av goda böcker bort.

Ja, du har rätt! Det finns många gamla griniga gubbar, som emellertid på gott och ont utvecklats till orädda sanningssägare.

Vid det här laget har jag tackat nej till en hel del vänförslag. Här är det senaste från häromdagen. Det kom från en dam i USA. Hon fanns på Lennarts vänlista, så jag frågade om han kunde lämna referens. Det kunde han inte. Han kände henne egentligen inte. Hon var en före detta arbetskamrat. Jag tror att många desperat försöker utöka sin vänlista.

Jag har för andra gången städat ytterligare i min vänlista (datorn undrar om jag inte menar vinlista), men det skall städas mer. Du, som vill säga mig och Birgit något, eller skicka bilder kan göra det selektivt via e-post. Det vore mer välartat och skulle rent av kunna tyda på vänskap.

Osökt har jag kommit in på datalagring. Det som skrivs på nätet, även på Facebook, skall lagras för mycket, mycket lång tid och här kommer till del kalla krigets stora bergrum väl till pass. Vi ägnade oss under fem decennier efter andra världskriget åt att bygga dessa till stor del gigantiska bergrum till skydd mot kommunismen.

IBM har beräknat att det varje dag skapas 15 petabyte data. Det är åtta gånger mer än all information som finns i USA:s samtliga bibliotek. (SvD innovation 6/12 2010) En byte är ett tecken eller ibland ett helt ord uttryckt i bits och 15 petabyte betyder 15 med 15 nollor efter. Fattar du?

Mängden under ett år lagrade data ökade 2009 med 62 %. Ingenting tyder på att tillväxten avtar. Om man tänker sig att man sparde den nuvarande datamängden på dvd-skivor som staplas på varann, så skulle man få tre jämnstora högar, som når mellan jorden och månen. En del skulle vara infantilt strunt.

Problemet just nu är: Hur skall man i framtiden kunna söka med framgång i dessa oerhörda mängder data? Ja, genom att ”tagga” filerna på något klurigt sätt.

Dina barnbarns barnbarn kan komma att läsa vad du skrivit i Facebook!