torsdag 27 maj 2010

Årets stolligaste politikeruttalande

Lars Ohly, Vänsterpartiet (kommunisterna), i Expressens tv-debatt: "Vi ser hur nyliberalismens kollaps gör att människor inte kan åka tåg när det blir snö."

Kanske har han hört att något parti kollapsade i alla europeiska stater runt 1990?

Rapport från Gävleborg

Mitt förrförra inlägg handlade om den underutvecklade sjuk- och åldringsvården i Gävleborgs län. Det är omgående dags att fortsätta med samma ämne.

Våra politiker fortsätter att göra bort sig, vilket hälsingarna inte förstår. De klagar visserligen lite, men med (s)-styre måste väl allt vara så bra det går att få det? Likadant i Söderhamn. (s)-styre sedan urminnes tid, alltså går det inte att få det bättre!

Nu vet vi att en del av landstingtingets tjänstemän inte heller klarar jobbet! Man anställer folk utan att kolla upp dem. En dansk läkare, som tjänstgjort lite här och där har anställts utan att man kollat några referenser, utan att man gjort anställningsintervju, faktiskt utan att man kollat någonting.

I Norge, där hon arbetat en tid, har man i 29 fall betalat ut skadestånd på drygt 13 miljoner kronor till patienter som felbehandlats vid kirurgiska ingrepp hon utfört. I vissa fall med katastrofala följder. I Norge har hon fråntagits sin specialistlegitimation som ortopedkirurg, viket meddelats Socialstyrelsen i Sverige. Man har sagt att hon saknar erforderliga kunskaper i anatomi men också empati.

Hälsingarna är tåliga. När de nu i lokalblaskan och i radions ”Nyheter på lätt svenska”, får veta vad som hänt så anmäler en del hur de själva drabbats. Samtidigt säger en svamlande divisionschef i landstinget att här har läkaren bara lyckats bra.

Nu verkar det som om landstingsdirektören har tagit tag i det hela och läkaren skall t.v. syssla med annat än patienter. Landstingsdirektören som införde systemet med divisionschefer i landstinget. Det är nog inte så dumt att ha några tydligt utmärkta att kunna skylla på när det gått snett någonstans? Landstinget har nog väldigt många chefer? Man har inte bara divisionschefer, man har också verksamhetschefer. Ändå har man, vad jag kan förstå, för få chefer på lägre nivå.

Under ett par decennier skötte jag själv anställningarna av ingenjörer vid min enhet i ett statligt verk. Ja, vi hade en personalavdelning som skötte en del, men allt från annonsförslag till anställningförslag skötte jag och med ett undantag blev det som jag föreslagit. Undantaget var en ingenjör med strålande betyg, som vid anställningsintervjun visade sig redan kunna allt om flygvapnets s.k. storradarstationer, som ofta såg långt in över Sovjetunionen . Han arbetade vid Decca Radar och jag var verkligen angelägen om att få honom.

”Tyvärr” blev det nej uppifrån på mitt förslag och jag förstod att det emanerade från Säpo. Jag tyckte att jag gjort anställningsintervjun efter alla konstens regler och inte funnit något negativt. Envis, som jag är, så tjatade jag på Bertil Andersson på FMV/Säk tills han gav med sig och berättade varför. Denne ingenjör hade kommit till Sverige som flykting från Estland vid ett års ålder och hade nära släktingar kvar i det av Sovjet våldtagna landet. Vi visste ju att Sovjetkommunisterna idkade utpressning mot sådana flyktingar med hot mot deras släktingar om de inte lämnade upplysningar. Ridå alltså!

I början av 60-talet blev jag skickad på en systemerarutbildning anordnad av IBM. Där ingick en kurs i hur man genomför en anställningsintervju. I min provintervju misslyckades jag. Den sökande hade genomgående goda betyg, men nio månader för ganska länge sedan hade han varit anställd i sin faders företag och om detta fanns ett intyg. Jag borde ha avslöjat att han sex av dessa månader också suttit i fängelse.

Med dessa exempel vill jag visa hur angeläget det är att anställningar i landstinget genomföres på rätt sätt. Anställningar av läkare borde väl alldeles särskilt genomföras på ett noggrant sätt?
För ett par tre år sedan hämtade landstinget hit ganska många läkare från olika håll i världen. Anställdes de månne med samma koll av antecedentia, som denna danska läkare?

torsdag 20 maj 2010

Betyg från sjätte klass?

Vår son, Lennart, i USA (http://umepojk.blogspot .com) har just ett inlägg i sin blogg om den svenska regeringens aktuella förslag: Betyg från årskurs sex.

”Efter 30 år i USA”, skriver han. Jag börjar med att rätta detta till 36 år, vilket också märks. Han står nog rätt främmande för den svenska skolutvecklingen. Han tog också studenten det sista år detta var möjligt. Idag får man studenten efter ett visst antal år i skolan. En hel del av dagens svenska studenter kan därför varken läsa, skriva eller räkna nöjaktigt. Det beror på den miserabla skola socialdemokraterna under lång tid drivit fram (eg. tillbaka).

Socialism är en ideologi som bygger på avundsjuka. Duktiga politiker kan vara väldigt framgångsrika genom att attrahera och bygga sitt maktinnehav på alla avundsjuka väljare.

I Sverige har vi tre godkända betygsgrader plus icke godkänd. Våra kommunister (eller Vänsterpartiet som de efter kommunismens sammanbrott kallar sig) och miljöpartister vill helt slopa betygen. Alla socialister vill egentligen slopa alla betyg. Det kallar de rättvisa.

Ute i världen har man fler betygsgrader, vilket de facto naturligtvis ger större rättvisa. I en hel del sammanhang kan man i många länder få betyg i procent, vilket naturligtvis ger hög grad av rättvisa. Självklart förutsatt rättvis bedömning, vilket kanske inte alltid är helt möjligt med nuvarande svensk lärarkompetens. Förlåt alla bra lärare, som ju ändå finns!

Egentligen har väl socialdemokraterna påbörjat en försiktig omprövning av sin gamla skolpolitik, men hur blir det med den om man skall regera tillsammans med kommunister och miljöpartister? Kanske rent av med utbildningsminister från något av dessa partier?

Jag tror nog att en del sossar begriper att det nya betygssystemet blir mer studiestimulerande med ytterligare betygsgrader. Det blir ju enklare att höja sitt betyg genom att lägga på ett litet extra kol.

Om yngste sonens utmärkta ’high school’ skriver Lennart: ”En otroligt bra sak på den här skolan är hur föräldrarna kan logga in på en webbsida, och se sina barns resultat på varje test, läxa, quiz (förhör, min anm), projekt, etc. Och betyg anges för varje uppgift. Detta gäller från andra klass, vilket närmast motsvarar första klass i Sverige, eftersom barnen börjar tidigare här. Skolan ska väl förbereda barn och ungdomar för samhället i stort? Allt de gör senare i livet kommer att präglas av konkurrens. Hur förbereder vi dem om vi inte kan tala om för dem att de gjort ett bara jobb?”

Så är det, ja. Livet för de flesta präglas av konkurrens, om pengar, om makt och inflytande, om kunder, om jobb, om väljare etc. I kampen om väljare söker socialisterna särskilt attrahera sådana som vill leva livet utan konkurrens. Man försöker därför göra detta för många stimulerande begrepp till något fult, något som skall undvikas.

Jag undrar vad V och MP skall kräva av Socialdemokraterna för att acceptera betyg från klass sex och gymnasiereformen kan vi glömma om de rödgröna kommer till makten. Det viktiga för de rödgröna är att gymnasiet ger högskolebehörighet, inte att gymnasister meddelas kunskaper.
När Alliansen föreslår betyg från klass sex, så har de fegat ur.

lördag 15 maj 2010

Sjukvård, äldrevård och omsorg

Vi hör ideligen från Alliansen att vård och omsorg om våra äldre blir bättre och politiker påstår att svensk sjukvård är världens bästa. Sanningen ligger långt därifrån. Tillgänglighet och kvalitet varierar starkt både regionalt och från ort till ort över hela världen. Så är det även i Sverige. Sjukvård i Gävleborg håller nog en nivå ungefär som fransk landsbygd. Ett Frankrike, som i modern tid har genomlidit två stora världskrig. Gävleborg har drabbats av löpande (s)-styre.

Mina kontakter med gamla vänner i Stockholms län visar att Gävleborg ligger decennier efter beträffande äldrevårdens funktion.

Jag har tidigare beskrivit Birgits hjärtinfarkt med en ambulansresa via Bollnäs – Gävle till Uppsala för kranskärlsröntgen och mina två gråstarrsoperationer i Uppsala p.g.a. underutveckling i Gävleborg. Våra moderater skyller fullt befogat på (s), som regerat landstinget sedan demokratins införande, medan (s) tycker sig ha lyckats bra.

Försörjningskvoten är idag 12 yrkesverksamma per 80+. År 2040 beräknas den ha sjunkit till 7 per 80+, alltså nästan hälften. Till år 2035 måste skatten enligt experter höjas med 13 kronor om vi skall behålla dagens låga nivå i äldreomsorgen och inga andra stora förändringar görs.

För ett år sedan bad Birgit och jag kommunen att få kontakt med någon från äldreomsorgen. Vi besöktes därefter av en purung ”tjej”. Hon ”imponerades inte alls av mina 9 dagliga och 5 ”vid behov”-mediciner. Den hjälp vi behövde fanns att få billigast och bäst utan medhjälp från kommunen och hon gav oss en sammanställning över priser hos privata städbolag. Jag ser inget större fel i detta och tack snälla Alliansen för RUT-avdraget, som går till både rik och fattig. Kanske är det särskilt viktigt för de rika, som då inte behöver begå lagbrott genom att anlita svart arbetskraft. Antagligen blir det därigenom också enklare att i framtiden bilda regering. Reinfeldt instämmer nog?

Särskilt moderata politiker slår just nu retoriska rundpallar i tomma luften för att förklara varför pensionärer skall betala högre skatt än andra. Detta samtidigt som vårdpersonal kämpar och förtvivlade anhöriga ser hur föräldrar och livskamrater faktiskt har det. Vi har nyligen kunnat läsa om hur gamla skiljs åt därför att den ene inte har den andres hjälpbehov. FRUKTANSVÄRT, men inget att förvånas över när politikens småpåvar ute i kommunerna skall sköta ruljansen! VÄRDIGHETSGARANTI? Kyss mig någonstans!

Redan nu klarar inte cheferna ute i kommunerna (även landstingskommunerna) av sitt jobb. De har alldeles för stora enheter att ”chefa”. Genomsnittet för en omvårdnadschef är idag 50 anställda. Någon värdighetsgaranti kan de då omöjligt garantera. Ett praktexempel på dålig ledning är väl de s.k. divisionscheferna inom sjukvården i Gävleborg. Där har 80-talet läkare i Hudiksvall skriftligt klagat på denna ”ledning”, som sitter stilla i Gävle och tror sig leda. Nyligen ordnade denna ”ledning” någon form av stormöte vid sjukhuset i tro att det skall hjälpa. Hur dumt får en landstingsledning bära sig åt mot sjukhuspersonal, som knappast kan förväntas ha lägre IQ än landstingets politiker och tjänstemän (ett ord som numera omfattar även kvinnor).

Pensionärsorganisationerna har under de senaste två åren drivit det stora kravet ”lika skatt”. Efter två års slit kan det kännas lite uttjatat. Regeringen har nog också delvis lyckats dämpa oron bland pensionärerna genom löftet om ytterligare 5 miljarder till skattesänkning för pensionärer. Tyvärr täcker det inte mer än 40 % av målet ”fullt rättvis beskattning”. För pensionärer som också är miljonärer eller inte varit pensionärer under längre tid spelar ytterligare krav inte heller så stor roll.

Rättvis beskattning efter inkomst och inte kategori är ett fortsatt krav. Bara yngre renodlade egoister kan kräva att gamla och sjuka skall ha högre skattesats än unga, friska! Tyvärr tror faktiskt t.o.m. en del högutbildade att den senaste skattesänkningen för pensionärer gör skattesatsen rättvis. Det är ju det Alliansen försöker inbilla folket.

Kraven på bättre sjuk- och äldrevård har tyvärr p.g.a. den orättvisa beskattningen hamnat lite i bakgrunden hos pensionärsorganisationerna.

Gösta Bucht, överläkare och professor i geriatrik (läran om åldrandets sjukdomar) vid Umeå universitet, säger i en debatt om äldrevården (SPF:s tidning Veteranen): ”… Som geriatriker ser jag det lite från botten så att säga. De äldre far illa i sjukvården och i omsorgen. Det talas mycket om satsningar och prioriteringar bland tjänstemän och politiker. Men ändå blir verkligheten alltid att äldrevården på ett eller annat sätt blir den som går ut som förlorare. Alltid! I grunden ligger en inställning till äldre och åldrande som inte är bra. Äldre och sjuka har av naturliga skäl inte förmågan att göra sin röst hörd som andra grupper. Då tar politiker och tjänstemän lättaste vägen ut. De vet att protesterna inte blir så stora om man skär ner på de äldre jämfört med reumatiker eller hjärtsjuka som har starka företrädare.”

Många människor kanske inte förmår ta tag i det faktum att man till slut blir sjuk och gammal, att man lever på övertid i dödens närhet. Att man kommer att behöva hjälp och skall betala för den. Våra statsråd har kanske förstått det, med tredubblade arvoden under Göran Perssons tid som statsminister. Riksdagsledamöterna har också försett sig, liksom en del som frossar i miljonbonusar. Pensionen däremot har sjunkit i realvärde de senaste två decennierna (min tid som pensionär).

Jag började fast arbete i statlig tjänst för 67 år sedan. Efter ett treårigt uppehåll för studier 1949-52 pensionerades jag 1992, men fick arbeta vidare ytterligare ett år. Under min tid i arbete var det ingen som funderade över den statliga pensionen. Den bara fanns där och var innehållen lön. En sak som upprepades till leda, så snart det blev fråga om löneförhandlingar. Statens kaka var liten men säker, pensionen var god och arbetet krävde hela tiden ett stort mått av vidarestudier till stor del på minimal fritid. Övertidsarbete utan ersättning var legio, liksom sexdagarsvecka, men kunde fördras tack vare ett högintressant jobb.

Nu får jag ideligen höra från okunniga och historielösa riksdagsledamöter och andra att pension inte är innehållen lön. Det är alltså en historierevision vem som helst tycker sig kunna göra vis-à-vis äldre pensionärer. Okunniga för att inte säga ohederliga politiker låter 80+, som kanske skall leva till 90-100 ”falla mellan stolarna”.

Apropå politikerheder, så har jag nu fått rätt i mitt påstående att Alliansen sysslat med retroaktiv lagstiftning!

Förvaltningsrätten har nu uttalat att en tillämpning av reglerna om schablonintäkt i 47 kap. 11 b § inkomstskattelagen på uppskovsbelopp som har sin grund i bostadsförsäljningar som skett före 1 januari 2008 strider mot förbudet för retroaktiv skattelagstiftning.
Förvaltningsdomstolen säger sig dock trots detta tillämpa reglerna om schablonintäkt, då lagrådet tidigare uttalat att reglerna inte strider mot förbudet.

Mitt gamla juristförakt, som jag tidigare ventilerat här, bara ökar. Den advokat som kan få en mördare frikänd på någon teknikalitet blir berömd och får många uppdrag. Politikerföraktet är styrkt av Förvaltningsrätten!

Tankesmedjorna Timbro (höger) och Arena (vänster) har tillsammans tröttnat på att frågan om välfärdens långsiktiga finansiering ”göms undan”. Via en gemensam kommission ska man därför göra ett gemensamt utspel under Almedalsveckan. Tyvärr är Berit Rollén en av sex ledamöter. Hon är tidigare statssekreterare (s) och då naturligtvis också f.d. generaldirektör och landstingsdirektör. Hon är för ”gräddfiler för oss som ha råd” och tror att alla skulle vinna på detta. (Från en artikel i SPF-tidningen Veteranen.) SPF kommer förresten också till Almedalen med kravet om lika skatt, men ingen av journalisterna i vanliga media lär väl vara intresserad av de gamla pensionärernas krav på rättvisa?

Folk i allmänhet har nog inte klart för sig att dagens vård och omsorg om de sjukaste äldre på många håll är bedrövlig. Politiker hukar när det gäller sjukvårdens organisation och Gävleborgs län är ett skolexempel på hur det inte skall vara. Läkare, tjänstemän och politiker är vanligen oeniga. ”Många läkare är inte ute efter de äldres bästa, utan sitt eget”, säger Mats Thorslund, professor i socialgerontologi vid Karolinska Institutet. Vem som helst kan också konstatera att det finns alldeles för få geriatriker.

Jag konstaterar att läkarna vid Gävle sjukhus har landstingspolitiker och tjänstemän väldigt nära inpå sig. Samtidigt läser jag i Veteranen att Gösta Bucht säger: ”Läkarnas revirstrider tillåts fortsätta helt enkelt därför att tjänstemän och politiker inte har kompetensen att argumentera, när läkarna alltid kan ta stöd i påståenden om vad som är det medicinskt bästa i den enskilda situationen”. Gamla och sjuka hälsingar med sina rollatorer får allt oftare ta sig till Gävle för vård.

Jag undrar förresten om det finns någon kompetent palliativ vård i Hälsingland? Jag tvivlar, men någon vet väl?

Här är det hög tid att avbryta det här skrivandet. Jag tänker inte ändra min webbadress till ”Gnällgubben”?

söndag 9 maj 2010

Drabbad av latmask?

Nej, egentligen inte. Jag har ju faktiskt en del annat att göra än att underhålla bloggen.
Jag och Birgit blir också allt äldre, dag för dag och det verkar gå allt fortare.

Svåger Erik och Rosita har varit hos oss i helgen. De kom i fredags. Rosita putsade fönstren i vardagsrummet och satte upp nya gardiner där och Erik högtryckssprutade norrfasaden och en del andra delar av huset. Birgit och jag har mest hela helgen ägnat oss åt det vi är bra på - arbetsledning.

Förståndigt nog hade jag dessutom inhandlat en fläderbuske och en parkros till helgen, som alltså Erik planterade. Jag anvisade bara platserna. Jag behöver väl inte påpeka att Rosita och Erik är välkomna tillbaka när som helst. Lite synd är det att min andra svåger och svägerska bor så avlägset.

Man skall vara rädd om, och aktsam om lite yngre släktingar.